Finns det något här i världen som är så otroligt skönt som att sätta sig på toa och klämma fram en riktigt lång brun korv ur häcken? Jag tror inte det. Jag har under mitt drygt tjugoåriga liv alltid försökt komma på saker att göra medan man sitter och bajsar. En av mina toppsysslor är att sjunga eller prata samtidigt som man klämmer fram den. DET är vad jag kallar underhållning! För er som inte har provat så kan jag nämna att man låter ungefär som spökena i filmen The Grudge, åtminstone är det den bästa likheten jag för tillfället kan komma på.
För mig har bajset aldrig samma konsistens från dag till dag. Ibland känns det bara segt och kletigt, ibland lite kornigt, ibland hårt, ibland löst och ibland ingenting alls. Graden av njutning är beroende av känslan när skiten passerar mellan skinkorna. Om det är bra skit så får jag alltid en hopplös känsla av tomhet när bajset plumsar i vattnet. Det är den mörka baksidan med att kräma.
Trots det menar jag ändå att det är en njutning för kropp och själ att sätta sig och ta en lång skitpaus någon gång under dagen. Många kan tycka att det här inlägget på min blogg känns oseriöst och barnsligt men det jag vill komma till är att bajs är något fint och en del av oss. Varför är bajs något tabubelagt? Det är lika naturligt som att äta, lika skönt som att massage och lika roligt som att gå på Liseberg och detta upplever vi varje dag. Silket fantastiskt härligt liv vi lever egentligen!
För övrigt anser jag att Älvängen borde förgöras och brännas ned till aska...
tisdag 19 maj 2009
torsdag 14 maj 2009
Vers om min torsdag
Jag väcktes klockan tre i natt
fest i korridoren
Jag trodde jag skulle få fnatt
I nacken reste sig håren
Jag lyckades så småningom sova
Och som jag sov sen
Som en prins det vill jag lova
Jag sov bort handledningen
Hela förmiddagen var skit
Jag hade uppsats att skriva
Ett tag kom Victor hit
Så jag fick ut i regnet kliva
Pratat med Linda och snackat med Sop
De jobbar med analys
På lördag ses vi tre ihop
Det kommer bli riktigt mys
Solen gick upp, solen gick ner
Jag har mycket som måste göras
Nu orkar jag inte skriva mer
Jag anser att Älvängen borde förstöras
fest i korridoren
Jag trodde jag skulle få fnatt
I nacken reste sig håren
Jag lyckades så småningom sova
Och som jag sov sen
Som en prins det vill jag lova
Jag sov bort handledningen
Hela förmiddagen var skit
Jag hade uppsats att skriva
Ett tag kom Victor hit
Så jag fick ut i regnet kliva
Pratat med Linda och snackat med Sop
De jobbar med analys
På lördag ses vi tre ihop
Det kommer bli riktigt mys
Solen gick upp, solen gick ner
Jag har mycket som måste göras
Nu orkar jag inte skriva mer
Jag anser att Älvängen borde förstöras
fredag 8 maj 2009
Omtenta imorrn!!!
Ja, kära läsare, det är imorgon det gäller. Klockan kvart över nio på lördagsmorgonen kommer er bloggarhjälte sätta sig i ett av de relativt fräscha klassrummen någonstans på Högskolan Väst för att äntligen klara sin tenta på kursen "Individen i organisationen", någonting han borde gjort för ett halvår sedan. Om det nu, mot förmodan, inte blir tredje gången gillt så finns det en uppenbar risk att undertecknad kommer dränka sig i vallgraven när han beger sig till Göteborg för att träffa sin högt älskade fru och dennes fantastiska väninna.
Just nu sitter jag framför datorn och lyssnar till de makalösa tonerna från Uriah Heeps July Morning medans jag funderar på varför ALLA andra har en roligare fredagkväll än vad jag har. Svaret är förståss givet. Plikten framförallt (och där tackar vi Gustaf VI Adolf för dennes troligtvis enda bidrag till världens bästa blogg om David Berg).
Idag har jag vart på uppsatshandledning med Amie som trots att hon har en ganska skrikig röst ändå verkar vara en helt okej handledare så det var ju en positiv överraskning. Jag har naturligtvis uppsatsen under fullständig kontroll så detta ska inte vålla några eventuella problem i framtiden. Nästa möte är den fjortonde (en torsdag va?).
Jag var även hos spelombudet och hämtade ut mina 210 spänn jag tjänade på att Shakhtar Donetsk slog ut Dynamo Kiev och avvancerade till final i UEFA-cupen igår. Tack Ilsinho för ditt mål i åttionionde minuten.
Där fick vi med en del fotbollssnack återigen. Jag ber hemskt mycket om ursäkt men jag var tvungen ty fotboll är egentligen det enda jag vet att jag kan något om. Sen tror jag mig även veta att det inte finns någon Gud och att Werner Herzogs spelfilmer inte är bra om inte Klaus Kinski har huvudrollen, men det kanske inte alls stämmer.
Så, nu till min välslipade plan för imorgon. Jag ställer klockan på sju eftersom jag ska upp och kontrollera att jag kan allt. Sedan beger jag mig till skolan fyrtiofem minuter innan utsatt tid så jag är säker på att komma i tid. Man kan aldrig veta och dessutom är det helg så om jag inte kommer in med mitt kort så är chansen större att det hinner komma någon vänlig typ och låsa upp. Den vänlige mannen i receptionen sa visserligen igår att det inte skulle vara några problem men man kan inte vara nog försiktig.
Det var allt för ikväll hörni men nu borde jag snart sova. Hoppas de jag skulle träffat på Sticky har kul utan mig just nu och att Sofia (min fru) inte blir för full. Man vet ju aldrig.
För övrigt anser jag att älvängen borde förgöras!
Kram och puss!
Just nu sitter jag framför datorn och lyssnar till de makalösa tonerna från Uriah Heeps July Morning medans jag funderar på varför ALLA andra har en roligare fredagkväll än vad jag har. Svaret är förståss givet. Plikten framförallt (och där tackar vi Gustaf VI Adolf för dennes troligtvis enda bidrag till världens bästa blogg om David Berg).
Idag har jag vart på uppsatshandledning med Amie som trots att hon har en ganska skrikig röst ändå verkar vara en helt okej handledare så det var ju en positiv överraskning. Jag har naturligtvis uppsatsen under fullständig kontroll så detta ska inte vålla några eventuella problem i framtiden. Nästa möte är den fjortonde (en torsdag va?).
Jag var även hos spelombudet och hämtade ut mina 210 spänn jag tjänade på att Shakhtar Donetsk slog ut Dynamo Kiev och avvancerade till final i UEFA-cupen igår. Tack Ilsinho för ditt mål i åttionionde minuten.
Där fick vi med en del fotbollssnack återigen. Jag ber hemskt mycket om ursäkt men jag var tvungen ty fotboll är egentligen det enda jag vet att jag kan något om. Sen tror jag mig även veta att det inte finns någon Gud och att Werner Herzogs spelfilmer inte är bra om inte Klaus Kinski har huvudrollen, men det kanske inte alls stämmer.
Så, nu till min välslipade plan för imorgon. Jag ställer klockan på sju eftersom jag ska upp och kontrollera att jag kan allt. Sedan beger jag mig till skolan fyrtiofem minuter innan utsatt tid så jag är säker på att komma i tid. Man kan aldrig veta och dessutom är det helg så om jag inte kommer in med mitt kort så är chansen större att det hinner komma någon vänlig typ och låsa upp. Den vänlige mannen i receptionen sa visserligen igår att det inte skulle vara några problem men man kan inte vara nog försiktig.
Det var allt för ikväll hörni men nu borde jag snart sova. Hoppas de jag skulle träffat på Sticky har kul utan mig just nu och att Sofia (min fru) inte blir för full. Man vet ju aldrig.
För övrigt anser jag att älvängen borde förgöras!
Kram och puss!
onsdag 6 maj 2009
Börjar blogga - igen
Hej alla! (ingen?)
Som många i min närmsta bekantskapskrets kanske minns så började jag blogga lite för ungefär ett och ett halvt år sedan. Den bloggen gick dock i graven ganska snabbt eftersom den till slut kändes onödig och helt meningslös både för undertecknad och dennes läsare. Nu tas dock nya tag i uppbyggnaden av en läsvärd blogg om mig själv och jag hoppas kunna förmedla både skratt och gråt, kärlek och hat, glädje och sorg till alla mina läsare världen över (en, kanske två).
För tillfället håller jag på att plugga inför min tredje omtenta inom ämnet Individen i organisationen samtidigt som jag sitter och oroar mig för en uppsats som jag inte har kommit igång med ännu. För ganska precis en timme sedan satt jag och glodde på Champions League-semifinalen på Stamford Bridge mellan Chelsea och Barcelona där Iniesta sensationellt avgjorde med ett vackert mål på övertid till katalanernas fördel. Men nej, den här bloggen ska ju inte handla om fotboll så vi styr in ämnet på annat istället.
Här vill jag passa på helt omotiverat häva ur mig massa hat mot Västsveriges stora rövhåla, nämligen Älvängen. När man sitter på tåget mellan Trollhättan och Göteborg, som jag gör åtminstone två gånger i veckan, så hör man alltid en inspelad röst säga med stockholmsk dialekt: "Nästa station Älvängenhhh, Älvängenhhh!". Varje gång detta händer känner jag ett bubblande hat mot denna håla där det inte finns någonting förrutom en tågstation, en pizzeria och en hög gamla sura pensionärer som gnatar och tjatar om dagens ungdom och att invandrarna är så otrevliga. Det sägs att det finns sju portar till helvetet och jag lever efter övertygelsen att en av dessa finns just där, i Älvängen, platsen som Gud glömde.
Så nu fick jag med en del hat också. Nu är det snart midnatt och jag ska tassa i säng. Imorgon är det isolering och tentaplugg som gäller. Tredje gången gillt på lördag! God natt!
Som många i min närmsta bekantskapskrets kanske minns så började jag blogga lite för ungefär ett och ett halvt år sedan. Den bloggen gick dock i graven ganska snabbt eftersom den till slut kändes onödig och helt meningslös både för undertecknad och dennes läsare. Nu tas dock nya tag i uppbyggnaden av en läsvärd blogg om mig själv och jag hoppas kunna förmedla både skratt och gråt, kärlek och hat, glädje och sorg till alla mina läsare världen över (en, kanske två).
För tillfället håller jag på att plugga inför min tredje omtenta inom ämnet Individen i organisationen samtidigt som jag sitter och oroar mig för en uppsats som jag inte har kommit igång med ännu. För ganska precis en timme sedan satt jag och glodde på Champions League-semifinalen på Stamford Bridge mellan Chelsea och Barcelona där Iniesta sensationellt avgjorde med ett vackert mål på övertid till katalanernas fördel. Men nej, den här bloggen ska ju inte handla om fotboll så vi styr in ämnet på annat istället.
Här vill jag passa på helt omotiverat häva ur mig massa hat mot Västsveriges stora rövhåla, nämligen Älvängen. När man sitter på tåget mellan Trollhättan och Göteborg, som jag gör åtminstone två gånger i veckan, så hör man alltid en inspelad röst säga med stockholmsk dialekt: "Nästa station Älvängenhhh, Älvängenhhh!". Varje gång detta händer känner jag ett bubblande hat mot denna håla där det inte finns någonting förrutom en tågstation, en pizzeria och en hög gamla sura pensionärer som gnatar och tjatar om dagens ungdom och att invandrarna är så otrevliga. Det sägs att det finns sju portar till helvetet och jag lever efter övertygelsen att en av dessa finns just där, i Älvängen, platsen som Gud glömde.
Så nu fick jag med en del hat också. Nu är det snart midnatt och jag ska tassa i säng. Imorgon är det isolering och tentaplugg som gäller. Tredje gången gillt på lördag! God natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)