Börjar blogga - igen

Hej alla! (ingen?)

Som många i min närmsta bekantskapskrets kanske minns så började jag blogga lite för ungefär ett och ett halvt år sedan. Den bloggen gick dock i graven ganska snabbt eftersom den till slut kändes onödig och helt meningslös både för undertecknad och dennes läsare. Nu tas dock nya tag i uppbyggnaden av en läsvärd blogg om mig själv och jag hoppas kunna förmedla både skratt och gråt, kärlek och hat, glädje och sorg till alla mina läsare världen över (en, kanske två).

För tillfället håller jag på att plugga inför min tredje omtenta inom ämnet Individen i organisationen samtidigt som jag sitter och oroar mig för en uppsats som jag inte har kommit igång med ännu. För ganska precis en timme sedan satt jag och glodde på Champions League-semifinalen på Stamford Bridge mellan Chelsea och Barcelona där Iniesta sensationellt avgjorde med ett vackert mål på övertid till katalanernas fördel. Men nej, den här bloggen ska ju inte handla om fotboll så vi styr in ämnet på annat istället.

Här vill jag passa på helt omotiverat häva ur mig massa hat mot Västsveriges stora rövhåla, nämligen Älvängen. När man sitter på tåget mellan Trollhättan och Göteborg, som jag gör åtminstone två gånger i veckan, så hör man alltid en inspelad röst säga med stockholmsk dialekt: "Nästa station Älvängenhhh, Älvängenhhh!". Varje gång detta händer känner jag ett bubblande hat mot denna håla där det inte finns någonting förrutom en tågstation, en pizzeria och en hög gamla sura pensionärer som gnatar och tjatar om dagens ungdom och att invandrarna är så otrevliga. Det sägs att det finns sju portar till helvetet och jag lever efter övertygelsen att en av dessa finns just där, i Älvängen, platsen som Gud glömde.

Så nu fick jag med en del hat också. Nu är det snart midnatt och jag ska tassa i säng. Imorgon är det isolering och tentaplugg som gäller. Tredje gången gillt på lördag! God natt!