Ser man på! En novell minsann!

Tåget

Mannen vaknade upp och fann sig själv sittandes. Han tittade sig omkring och upptäckte att han befann sig i en tågkupé. Framför honom brann ett tjockt stearinljus ner de sista centimetrarna mot botten. I det lilla skenet som ljuset uppbringade kunde mannen se att han var helt själv i den mörka kupén och att nattmörkret sänkt sig utanför fönstret. Mannen kunde inte komma ihåg varifrån tåget lämnat och inte heller vilken som var dess destination. Det enda han kunde tänka på just i dessa sekunder var på den drömmen som han nyss hade haft. Vad hade fått honom att vakna upp ur sömnen? En smäll av något slag? Han noterade att tåget han satt i uppenbarligen lät en hel del och dunkade och dånade mest hela tiden och fann därför just en smäll som en trolig anledning till uppvaknandet. Han kom ihåg att han i drömmen hade suttit i en bil tillsammans med sin fru som liksom han själv gått i pension för ett par år sedan. Med henne skulle han nu ut och se de delar av världen som de aldrig hann se när de var unga. Han minns att de var ute och körde någonstans på en motorväg ute i Europa i hög hastighet. De hade pratat om de gamla dagarna kring tiden då Barack Obama blivit den förste färgade presidenten i USA, då de nyligen tagit studenten och var pigga och ivriga att utforska livet och se utanför det avlånga hemlandet Sveriges gränser. De pratade om att de ville uppleva ungdomen på nytt trots att de var åtminstone fyrtio år äldre nu än de varit när det begav sig.
Men vart var hans fru nu? Varför befann han sig på ett tåg? Han kunde fortfarande inte komma ihåg varför han satt där han satt där han satt eller vart han skulle. Allt kändes bara svart från tiden innan han uppenbarligen somnat in, vilket förresten verkade i det närmaste omöjligt att göra med tanke på allt väsen som försiggick. Han reste på sig och kände sig för efter sin väska. Mannen kände under sätet där han brukade lägga väskan när han reste med tåg men där var det tomt. Någon hatthylla sågs inte till så därför kände mannen sig för på sätet mittemot men även där var det tomt. Någon måste ha stulit hans väska! Mannen rusade mot kupédörren för att ta sig ut och anmäla stölden hos personalen. När han tog tag i dörrhandtaget fann han att dörren var låst. Paniken började växa sig större och nu bankade han på dörren och skrek.

”Är det någon där? Jag är inlåst! Någon? Öppna!”

Efter ett par minuters slag och svordomar gav så mannen upp. Det var uppenbarligen ingen som hörde honom. Han befann sig mitt i en mardröm och kunde inte ta sig därifrån. Han ville hem till sin fru och hålla om henne likt han gjort den kvällen de träffats då de båda var tjugo år unga och fulla av liv och hunger. Ljuset mitt på bordet fortsatte brinna och hans tankar gick återigen till drömmen han nyss hade haft.

Så småningom mindes mannen att han drömt att de kört in i en stor stad som såg ut att kunna ligga någonstans i Nordeuropa. De letade efter ett hotell som de bokat rum på och som verkade ligga någonstans i stadens utkanter. Vägarna gick kors och tvärs och till slut hade de funnit att de var vilse. Plötsligt så kommer en man i munkjacka utrusande från en gränd mitt ut i den öde gatan och stoppar bilen. Han springer fram till förarsidan och slänger upp dörren samtidigt som han riktar en revolver mot paret i den röda Volvon. Han säger sedan ingenting utan kramar bara sin avtryckare och skjuter två skott, och det är då mannen minns att han vaknar.

Mannen sitter kvar i sätet och tittar på ljuset som snart har brunnit ut. Han vill inte att ljuset ska sluta brinna. Han har alltid varit rädd för mörkret ända sedan han var liten grabb och det kändes som stearinljuset på bordet var den enda lyckan som han hade kvar just nu. Mardrömmar ökade alltid på rädslan och han visste att han inte skulle kunna somna om på ett tag. Det kändes som att det var meningen att han skulle vara vaken.

Minuterna gick och så småningom var ljuset mycket svagt. Det skulle slockna närsomhelst nu. Mannen drog en djup suck och i samma sekund så dog lågan och rummet blev kolmörkt. Hans själ fylldes med ängslan och en känsla av ensamhet. Nu hörde han hur tåget började bromsa in och sakta farten. Äntligen skulle han få veta vart han befann sig. När tåget stannat helt hörde han hur det klickade till i låset på kupédörren och såg den sedan öppna sig mycket långsamt. Mannens ögon mötte ett starkt ljussken som bländade honom rejält. Efter en kort stund kände han sig kapabel att stiga in i ljuset och söka svar på alla frågor som surrade i hans huvud. Vad hade livet han nyss levt egentligen gått ut på?