Benny var ung och ville inte dö

Hej allihopa. Nu har jag inte plitat ned någonting härinne sedan den tredje juni men ikväll kände jag en stark lust att göra något riktigt elakt mot någon. Eftersom det lätt kan få konsekvenser när man gör det mot någon i sin närhet så hittade jag på en fiktiv person. Han fick heta Benny och jag har nyss dödat honom med ord. Känsliga läsare varnas.

Benny var ung och ville inte dö
Men vi skola alla den vägen vandra
Benny var ung och ville inte dö
Men han skulle sluta som alla andra

Benny var ung och ville inte dö
Han var bara tjugofem
Benny var ung och ville inte dö
Men han avled i sitt hem

Benny var ung och ville inte dö
Natten var så tyst och stilla
Benny var ung och ville inte dö
Han tände eld på sin villa

Benny var ung och ville inte dö
Hela sängen stod i våldsam brand
Benny var ung och ville inte dö
Men han var kvar i drömmarnas land

Benny var ung och ville inte dö
Man borde inte röka i sängar
Benny var ung och ville inte dö
Snart var han på de grönaste ängar

Benny var ung och ville inte dö
Synd att inte brandkåren hann
Benny var ung och ville inte dö
Men Benny bara brann och brann

Ser man på! En novell minsann!

Tåget

Mannen vaknade upp och fann sig själv sittandes. Han tittade sig omkring och upptäckte att han befann sig i en tågkupé. Framför honom brann ett tjockt stearinljus ner de sista centimetrarna mot botten. I det lilla skenet som ljuset uppbringade kunde mannen se att han var helt själv i den mörka kupén och att nattmörkret sänkt sig utanför fönstret. Mannen kunde inte komma ihåg varifrån tåget lämnat och inte heller vilken som var dess destination. Det enda han kunde tänka på just i dessa sekunder var på den drömmen som han nyss hade haft. Vad hade fått honom att vakna upp ur sömnen? En smäll av något slag? Han noterade att tåget han satt i uppenbarligen lät en hel del och dunkade och dånade mest hela tiden och fann därför just en smäll som en trolig anledning till uppvaknandet. Han kom ihåg att han i drömmen hade suttit i en bil tillsammans med sin fru som liksom han själv gått i pension för ett par år sedan. Med henne skulle han nu ut och se de delar av världen som de aldrig hann se när de var unga. Han minns att de var ute och körde någonstans på en motorväg ute i Europa i hög hastighet. De hade pratat om de gamla dagarna kring tiden då Barack Obama blivit den förste färgade presidenten i USA, då de nyligen tagit studenten och var pigga och ivriga att utforska livet och se utanför det avlånga hemlandet Sveriges gränser. De pratade om att de ville uppleva ungdomen på nytt trots att de var åtminstone fyrtio år äldre nu än de varit när det begav sig.
Men vart var hans fru nu? Varför befann han sig på ett tåg? Han kunde fortfarande inte komma ihåg varför han satt där han satt där han satt eller vart han skulle. Allt kändes bara svart från tiden innan han uppenbarligen somnat in, vilket förresten verkade i det närmaste omöjligt att göra med tanke på allt väsen som försiggick. Han reste på sig och kände sig för efter sin väska. Mannen kände under sätet där han brukade lägga väskan när han reste med tåg men där var det tomt. Någon hatthylla sågs inte till så därför kände mannen sig för på sätet mittemot men även där var det tomt. Någon måste ha stulit hans väska! Mannen rusade mot kupédörren för att ta sig ut och anmäla stölden hos personalen. När han tog tag i dörrhandtaget fann han att dörren var låst. Paniken började växa sig större och nu bankade han på dörren och skrek.

”Är det någon där? Jag är inlåst! Någon? Öppna!”

Efter ett par minuters slag och svordomar gav så mannen upp. Det var uppenbarligen ingen som hörde honom. Han befann sig mitt i en mardröm och kunde inte ta sig därifrån. Han ville hem till sin fru och hålla om henne likt han gjort den kvällen de träffats då de båda var tjugo år unga och fulla av liv och hunger. Ljuset mitt på bordet fortsatte brinna och hans tankar gick återigen till drömmen han nyss hade haft.

Så småningom mindes mannen att han drömt att de kört in i en stor stad som såg ut att kunna ligga någonstans i Nordeuropa. De letade efter ett hotell som de bokat rum på och som verkade ligga någonstans i stadens utkanter. Vägarna gick kors och tvärs och till slut hade de funnit att de var vilse. Plötsligt så kommer en man i munkjacka utrusande från en gränd mitt ut i den öde gatan och stoppar bilen. Han springer fram till förarsidan och slänger upp dörren samtidigt som han riktar en revolver mot paret i den röda Volvon. Han säger sedan ingenting utan kramar bara sin avtryckare och skjuter två skott, och det är då mannen minns att han vaknar.

Mannen sitter kvar i sätet och tittar på ljuset som snart har brunnit ut. Han vill inte att ljuset ska sluta brinna. Han har alltid varit rädd för mörkret ända sedan han var liten grabb och det kändes som stearinljuset på bordet var den enda lyckan som han hade kvar just nu. Mardrömmar ökade alltid på rädslan och han visste att han inte skulle kunna somna om på ett tag. Det kändes som att det var meningen att han skulle vara vaken.

Minuterna gick och så småningom var ljuset mycket svagt. Det skulle slockna närsomhelst nu. Mannen drog en djup suck och i samma sekund så dog lågan och rummet blev kolmörkt. Hans själ fylldes med ängslan och en känsla av ensamhet. Nu hörde han hur tåget började bromsa in och sakta farten. Äntligen skulle han få veta vart han befann sig. När tåget stannat helt hörde han hur det klickade till i låset på kupédörren och såg den sedan öppna sig mycket långsamt. Mannens ögon mötte ett starkt ljussken som bländade honom rejält. Efter en kort stund kände han sig kapabel att stiga in i ljuset och söka svar på alla frågor som surrade i hans huvud. Vad hade livet han nyss levt egentligen gått ut på?

Skitsnack om livsnjutning

Finns det något här i världen som är så otroligt skönt som att sätta sig på toa och klämma fram en riktigt lång brun korv ur häcken? Jag tror inte det. Jag har under mitt drygt tjugoåriga liv alltid försökt komma på saker att göra medan man sitter och bajsar. En av mina toppsysslor är att sjunga eller prata samtidigt som man klämmer fram den. DET är vad jag kallar underhållning! För er som inte har provat så kan jag nämna att man låter ungefär som spökena i filmen The Grudge, åtminstone är det den bästa likheten jag för tillfället kan komma på.

För mig har bajset aldrig samma konsistens från dag till dag. Ibland känns det bara segt och kletigt, ibland lite kornigt, ibland hårt, ibland löst och ibland ingenting alls. Graden av njutning är beroende av känslan när skiten passerar mellan skinkorna. Om det är bra skit så får jag alltid en hopplös känsla av tomhet när bajset plumsar i vattnet. Det är den mörka baksidan med att kräma.

Trots det menar jag ändå att det är en njutning för kropp och själ att sätta sig och ta en lång skitpaus någon gång under dagen. Många kan tycka att det här inlägget på min blogg känns oseriöst och barnsligt men det jag vill komma till är att bajs är något fint och en del av oss. Varför är bajs något tabubelagt? Det är lika naturligt som att äta, lika skönt som att massage och lika roligt som att gå på Liseberg och detta upplever vi varje dag. Silket fantastiskt härligt liv vi lever egentligen!

För övrigt anser jag att Älvängen borde förgöras och brännas ned till aska...

Vers om min torsdag

Jag väcktes klockan tre i natt
fest i korridoren
Jag trodde jag skulle få fnatt
I nacken reste sig håren

Jag lyckades så småningom sova
Och som jag sov sen
Som en prins det vill jag lova
Jag sov bort handledningen

Hela förmiddagen var skit
Jag hade uppsats att skriva
Ett tag kom Victor hit
Så jag fick ut i regnet kliva

Pratat med Linda och snackat med Sop
De jobbar med analys
På lördag ses vi tre ihop
Det kommer bli riktigt mys

Solen gick upp, solen gick ner
Jag har mycket som måste göras
Nu orkar jag inte skriva mer
Jag anser att Älvängen borde förstöras

Omtenta imorrn!!!

Ja, kära läsare, det är imorgon det gäller. Klockan kvart över nio på lördagsmorgonen kommer er bloggarhjälte sätta sig i ett av de relativt fräscha klassrummen någonstans på Högskolan Väst för att äntligen klara sin tenta på kursen "Individen i organisationen", någonting han borde gjort för ett halvår sedan. Om det nu, mot förmodan, inte blir tredje gången gillt så finns det en uppenbar risk att undertecknad kommer dränka sig i vallgraven när han beger sig till Göteborg för att träffa sin högt älskade fru och dennes fantastiska väninna.

Just nu sitter jag framför datorn och lyssnar till de makalösa tonerna från Uriah Heeps July Morning medans jag funderar på varför ALLA andra har en roligare fredagkväll än vad jag har. Svaret är förståss givet. Plikten framförallt (och där tackar vi Gustaf VI Adolf för dennes troligtvis enda bidrag till världens bästa blogg om David Berg).

Idag har jag vart på uppsatshandledning med Amie som trots att hon har en ganska skrikig röst ändå verkar vara en helt okej handledare så det var ju en positiv överraskning. Jag har naturligtvis uppsatsen under fullständig kontroll så detta ska inte vålla några eventuella problem i framtiden. Nästa möte är den fjortonde (en torsdag va?).

Jag var även hos spelombudet och hämtade ut mina 210 spänn jag tjänade på att Shakhtar Donetsk slog ut Dynamo Kiev och avvancerade till final i UEFA-cupen igår. Tack Ilsinho för ditt mål i åttionionde minuten.

Där fick vi med en del fotbollssnack återigen. Jag ber hemskt mycket om ursäkt men jag var tvungen ty fotboll är egentligen det enda jag vet att jag kan något om. Sen tror jag mig även veta att det inte finns någon Gud och att Werner Herzogs spelfilmer inte är bra om inte Klaus Kinski har huvudrollen, men det kanske inte alls stämmer.

Så, nu till min välslipade plan för imorgon. Jag ställer klockan på sju eftersom jag ska upp och kontrollera att jag kan allt. Sedan beger jag mig till skolan fyrtiofem minuter innan utsatt tid så jag är säker på att komma i tid. Man kan aldrig veta och dessutom är det helg så om jag inte kommer in med mitt kort så är chansen större att det hinner komma någon vänlig typ och låsa upp. Den vänlige mannen i receptionen sa visserligen igår att det inte skulle vara några problem men man kan inte vara nog försiktig.

Det var allt för ikväll hörni men nu borde jag snart sova. Hoppas de jag skulle träffat på Sticky har kul utan mig just nu och att Sofia (min fru) inte blir för full. Man vet ju aldrig.

För övrigt anser jag att älvängen borde förgöras!

Kram och puss!

Börjar blogga - igen

Hej alla! (ingen?)

Som många i min närmsta bekantskapskrets kanske minns så började jag blogga lite för ungefär ett och ett halvt år sedan. Den bloggen gick dock i graven ganska snabbt eftersom den till slut kändes onödig och helt meningslös både för undertecknad och dennes läsare. Nu tas dock nya tag i uppbyggnaden av en läsvärd blogg om mig själv och jag hoppas kunna förmedla både skratt och gråt, kärlek och hat, glädje och sorg till alla mina läsare världen över (en, kanske två).

För tillfället håller jag på att plugga inför min tredje omtenta inom ämnet Individen i organisationen samtidigt som jag sitter och oroar mig för en uppsats som jag inte har kommit igång med ännu. För ganska precis en timme sedan satt jag och glodde på Champions League-semifinalen på Stamford Bridge mellan Chelsea och Barcelona där Iniesta sensationellt avgjorde med ett vackert mål på övertid till katalanernas fördel. Men nej, den här bloggen ska ju inte handla om fotboll så vi styr in ämnet på annat istället.

Här vill jag passa på helt omotiverat häva ur mig massa hat mot Västsveriges stora rövhåla, nämligen Älvängen. När man sitter på tåget mellan Trollhättan och Göteborg, som jag gör åtminstone två gånger i veckan, så hör man alltid en inspelad röst säga med stockholmsk dialekt: "Nästa station Älvängenhhh, Älvängenhhh!". Varje gång detta händer känner jag ett bubblande hat mot denna håla där det inte finns någonting förrutom en tågstation, en pizzeria och en hög gamla sura pensionärer som gnatar och tjatar om dagens ungdom och att invandrarna är så otrevliga. Det sägs att det finns sju portar till helvetet och jag lever efter övertygelsen att en av dessa finns just där, i Älvängen, platsen som Gud glömde.

Så nu fick jag med en del hat också. Nu är det snart midnatt och jag ska tassa i säng. Imorgon är det isolering och tentaplugg som gäller. Tredje gången gillt på lördag! God natt!